Att lyckas med att misslyckas?

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Vad är innebörden av ordet Misslyckas? Jag googlade och fick träff hos Wiktionary, det här var svaret;
(deponens) inte lyckas med att vara eller utföra något.

Så misslyckas är att inte lyckas utföra, hmm… Nu handlar ju det här på något sätt om fiske, så vi släpper det där…

Om vi istället funderar på vad innebörden är att lyckas inom fisket?
Är det att fånga en fisk, flera fiskar, en stor fisk, flera stora? Eller handlar fisket inte alls om att lyckas, eller misslyckas för den delen? För om att lyckas är att fånga fisk så har man ju misslyckats om man inte fångar någon fisk. I alla fall om vi tittar på svaret från Wiktionary…

För min del så ser jag inte en blankning som ett misslyckande utan mer en lärdom. För något tror jag ändå att man lär sig när man väl spenderar tid vid vattnet. Förhoppningsvis något inom fisket då… Det kan handla om väderförhållanden, högt eller lågt vatten och så vidare. Däremot är det ju aldrig roligt att blanka, det tär på psyket. Framförallt om förutsättningarna är bra! Fast jag tror också att det händer oss alla, att blanka är en del av fisket. Men det är väl ändå inte ett misslyckande? Meningarna går säkert isär här, vissa vill aldrig riktigt erkänna att de blankade, vissa vill absolut inte visa upp att de blankade utan det dyker bara upp bilder när det fångas fisk, gärna stor fisk! Fast det är ju skit samma, jag gillar att se bilder på stora fiskar, det ger inspiration och hjärnan börjar arbeta och sväva iväg.

Vad vill jag komma med det här svamlet nu då? Jo för ett tag sedan spenderade jag en helg vid Emån ihop med Palle Sköldblom där vi hade siktet inställt på stor höstfärna.

Halvvägs till ån ringer Palle på Messenger!

Jag är på väg säger han, jag är nog framme om 1 timme. Hur långt har du kommit? frågar han. Jag har cirka en timme kvar jag med svarar jag.
Sen spinner snacket igång och vi börjar prata stora färnor, vart vi ska fiska, hur och snart är vi tillbaka igen på stora färnor.
Stora fiskar inspirerar, så är det!
Efter en stund bryts samtalet, 99% täckning eller va mobiloperatörerna skryter om… Fan i mörkaste Småland bryts samtalen titt som tätt, det är uppenbart att 1% är just där…

Väl på plats vid ån började vi snacka där telefonsamtalet tog slut, alltså om stora färnor! Ute är det kallt för att vara i början av oktober, vattnet i ån är lågt och vi konstaterar båda två att det kan bli svårt… Men vi skakar snabbt av oss tanken. Tälten slås upp, vi mäskar några platser vid vårt camp och sen tar vi en kaffe innan vi kör till dagens första plats.

Efter en kort marsch är vi vid helgens första plats!

Jag riggar upp mina spön och kastar ut, termosen kommer snabbt fram, Palle sitter några hundra meter bort. Han sitter nedsjunken i sin stol och fokuserar på sina spötoppar. Klockan går och jag kastar om två, kanske tre gånger. Men spötopparna är sådär otäckt stilla… Efter en stund flyttar vi oss, ingen av oss har haft ett pet. Vart är fiskarna?

Vi flyttar oss flera gånger utan att någon spötopp rört sig. Tillslut kommer vi till en plats med lite mer ström i vattnet och där lyckas jag ändå kroka en färna. Fast den har en storlek likt en mört… Men en fisk i alla fall, vi försöker glädjas åt det… Vi väljer snabbt att gå tillbaka till bilarna och köra till ett nytt ställe och se om vi kan hitta någon bättre fisk där.

En liten färna.

Jag hittar en fin kurva ute i vassen och placerar mina spön på ett par platser jag tycker ser bra ut. Efter kanske fem minuter får jag ett par snabba pet, jag är redo… Pang! Spötoppen böjer sig ordentligt och spöt kröker sig vid mothugget, äntligen! Fisken går tungt utmed botten, den vill inte komma upp. Efter en stund får jag ändå övertaget, men då fastnar håven i vassen en kort stund och såklart gör fisken en rusning rakt mot mig och går fast… Efter lite lirkande så ser jag tillslut att kroken sitter i ett vasstrå…
Ridå ned! Fan också säger jag till Palle, den där kändes bättre! Men vi har nog hittat dom, försökte jag muntra upp mig med och även Palle. Fast innerst inne var jag knäckt! Jag visste på något vis att jag kommer inte få många chanser likt den jag precis brände under denna helgen.

Att lyckas med att misslyckas
Vi förflyttar oss igen.

Jag sätter mig återigen vid lite strömmande vatten och får snabbt några mindre färnor… De större håller sig borta. Vår plan gick återigen åt helvete… Klockan hade blivit sent och mörkret kom snabbt, likaså kylan…

Vi återvände till vårt basecamp och riggade upp våra larmspön. Kylan gjorde sig mer och mer påmind… Grillen tändes och Palle lyckades få några gamla kvistar att brinna så vi fick lite värme. Vi snackade återigen om stora färnor, stora karpar, Karsgöl och andra fiskar. Vi pratade även om vår dag och varför det hade varit så svårt att hitta de lite större färnorna. Efter en stund var maten klar, potatisknyten med grillat ytterlår från vildsvin, grillad paprika och bearnaisesås. Det smakade förjäkla gott i kylan!
Vi drack vin och snackade ännu mer, medan vi båda tog på oss mer och mer kläder. Palles vattenflaska började frysa och bli is…

Nu är det riktigt kallt säger jag till Palle när jag drar på mig ännu ett lager kläder. Vi går snart och lägger oss säger Palle. Tälten är täckta med frost, spöna också och håvarna har frusit fast i det frosttäckta gräset.
Palle säger, det här är blir nog den kallaste natten jag sovit ute. Jag funderar en stund och säger att denna ligger nog på samma nivå som i våras när jag och Stale hamnade i vinterland i maj månad…

Men i sovsäcken blir det snart varmt och man somnar gott till Palles snarkningar från hans tält.

Vissa störs av folk som snarkar, själv tycker jag det är rätt behagligt, blir lite som en vaggvisa!

Strax efter 06:00 börjar mitt larm pipa som tusan, Chrille hör jag Palle ropa, Jag är på väg säger jag, det är bara så jävla kallt!
Väl ute så får jag tag i spöt och drillar in fisken. Håven har återigen frusit fast, den är som en isklump…

Jag får ner den i vattnet och skakar runt den för att få den att tina upp. På något sätt lyckas jag håva färnan och får snabbt upp den på land. Jag krokar av i panik, mina fingrar fryser något galet. Är den stor hör jag från Palle, Nä säger jag, kanske 1.5 kg. Så den åker snabbt ned i vattnet så den inte får frostskador. Även jag vill undvika frostskadorna så jag skyndar mig tillbaka in i sovsäcken! Väl i den börjar jag sprattla runt som en tok för att få upp lite värme igen. Palle snarkar, så snart sover jag med!

Frost på spöt!

Jag vaknar igen vid åtta, det är fortfarande svinkallt. Men jag måste ut och tömma blåsan. Väl uppe får jag snabbt igång kaffet och samtidigt börjar solen så sakta stiga över träden och snart börjar det värmas på lite.

Att lyckas med att misslyckas - En svinkall natt!

Det blir brunch!

Vi bestämmer oss för att äta spaghetti och köttfärssås innan vi ger oss ut för att försöka lura någon bättre färna. Vi vet nog båda två att det kommer bli riktigt tufft efter den där sjukt kalla natten… Jag kollar mätstationerna på nätet, närmaste jag hittar är Målilla som haft minus 8 grader, vi hade nog runt minus 10…

Att lyckas med att misslyckas - MAT!

Mätta och fyllda med kaffe beger vi oss iväg för några timmars mete igen. Vi kommer till vår tänkta plats, jag får snabbt ett par mindre färnor och en gädda som tar min ostpasta när jag vevar hem den, perfekt krokad i mungipan!

Palle har knappt haft ett pet på hela helgen… Men efter ett antal förflyttningar får han ett par bättre dunkningar i spöt, men lyckas inte kroka någon fisk. Vi gör ännu en förflyttning. Efter bara ett par minuter ser jag i ögonvrån att han står och drillar fisk, alltså inte mörtfärnor som jag fått utan en bättre fisk. Efter lite strul vid kanten lyckas den hamna i håven och både Palle och jag är supernöjda, vilken seger! Vi mäter den, den var kanske 52 centimeter, men just där och då kändes det som en seger, vi slapp blanka!

Att lyckas med att misslyckas - Palle med en färna

Vi fiskade på en stund till, men inget mer hände så vi packade ihop och började gå den långa sträckan tillbaka. På vägen mot bilarna prata vi om stora färnor, vart är dom? Vart håller de till på hösten? Vi hade många teorier och många funderingar. Vi sa att det blev ju inte ett totalt misslyckande, för vi fick ju i alla fall ett par fiskar som kunde räknas som färnor…

När vi hade sagt hejdå och jag återigen satt i bilen hem började jag tänka på just det vi sa, det blev ju inget totalt misslyckande…

Visst vi fick inga stora fiskar, men är det att lyckas? Vi fick ju en helg som vi sent kommer glömma, den där svinkalla natten kommer vi leva med länge. Den gav oss ett minne för livet. Det är väl inget misslyckande?
För fiske är väl mer än att bara fånga fiskar? Jag insåg när jag satt där mellan Vetlanda och Växjö att fiske för mig handlar mer om att samla på minnen än att bara fånga stora fiskar! Visst jag älskar stora fiskar och kommer alltid jaga dem, men jag tycker inte att det ska betyda allt.
Alla fiskepass man får vara med om får ses som ett lyckat, för man lär sig alltid något och man skapar minnen för livet. Kanske inte varje pass men när man börjar tänka efter så är det nog så att man kommer ihåg fler händelser än fiskar.

Så att lyckas med att misslyckas känns inte längre rättvist, oavsett resultat så är ett fiskepass ett lyckat sådant. I alla fall för mig.
Så ge er ut och samla på minnen för livet!

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *